Veraison — sakernas tillstånd hösten 2023

Inom vinodling betecknar termen "veraison" det stadium då druvan går från att växa, bildas, till att mogna. Man brukar förenklat säga att veraison är den punkt vid vilken en vindruva ändrar färg.

Äpplen och vindruvor delar i många stycken karaktäristik. Äpplen föds, precis som druvor, gröna, och får färg först när mognadsfasen inleds. Färg är inte det enda tecknet på mognad, varken hos äpplen eller vindruvor, men för båda grödorna är skiftet från gröna till rödare toner en av de första viktiga signalerna på att bonden behöver följa sin kommande skörd lite mer intensivt, mäta sockerhalter, bedöma sensorik och fundera på bästa tiden för skörd.

Kan man tala om veraison när man talar om äpplen? Det skulle kunna få samma effekt som påståendet att ett vin gjort på äpplen också kan vara ett vin. Åsikter som spänner från entusiastiska bifall över ett överseende skrockande till nästintill sociopatiska beteenden. Det spelar mindre roll. Om vindruvor och äpplen delar egenskapen att färgskiftning från gröna till röda toner är signifikant för inledande mognad så behöver man inte egentligen tycka något alls. Uttrycket veraison torde vara tekniskt korrekt.

I år, 2023, har vår första stora odling ute på Röbäcksdalen plockats för tredje gången men det är först det här året som skörden på allvar kunnat räknas i ton. Låt mig påminna om, därför att jag gillar att gnida in det, att det här är äppelträd som inte egentligen kan existera och därför än mindre producera frukt i tonnage.

Tage Danielsson skrev en sång där refrängen lyder ungefär "Det går inte att göra hå, det går inte att göra hej, det går att göra hå hej hå men hå hej kan man icke." Med samma logik kan man inte odla äpplen på den breddgraden vi gör. Det går också av samma logiska skäl inte att göra iscider på den frukt vi inte kan odla men ändå gör. Detta är ett iscider-företag och jag rapporterar nu från en odling av äppelträd som inte är möjliga att odla på sin geografiska plats, en odling där frukten plockas på allvar.

Det är, ärligt, för fantastiskt för att inte stanna upp och fundera ett varv på. Vi har ändrat ett klimat tillräckligt mycket för att äpplen ska producera frukt på en plats där de tidigare inte gjort det och vi gör vin av frukten.

Den första riktiga skörden från Röbäcksdalen är ett milstolpe-ögonblick för Brännland Iscider. Vi har under många år arbetat med köpt frukt från andra delar av Sverige, men nu har vi tillräckligt med frukt från norra Sverige för att göra iscider helt baserad på den. Det förändrar det vi gör. Vinerna får en annan karaktär, en annan balans, en annan röst.

Vi fortsätter att arbeta också med frukt söderifrån — det är del av vad Brännland Iscider är — men möjligheten att göra en helt nordlig iscider, från frukt vi själva har odlat, är något vi har arbetat för länge.