Söta viner del 1 — varför glömmer vi söta viner?

I modern vinkultur har söta viner förpassats till periferin. Varför är det så? Vad är det som är svårt med sött vin? Och är det så att vi inte dricker det för att vi inte tycker om det eller är det så att vi inte tycker om det för att vi inte dricker det?

När Brännland Cider började producera och sälja iscider kommersiellt 2013 var det ingen som trodde att vi skulle klara av att hålla oss kvar i Systembolagets fasta sortiment mer än sex månader. ”Bli inte ledsna om ni åker ut efter bara en försäljningsperiod” var det någon som sa. ”Det är ett sött vin och dessutom ett sött fruktvin.”.

Söta fruktviner var då kanske inte Systembolagets mest hett eftertraktade produktkategori. Det dominerades av produkter vars ambition inte nödvändigtvis var (eller är) att förmedla ursprung och njutning på samma sätt som ärliga, ambitiösa druvviner.

Så SÖTT & FRUKTVIN. Dubbelfel liksom. Men vi hade tur. Svensk cider hade inte på mycket länge varit en bransch med kvalitativa ambitioner och vår lätt megalomana inställning till det vi ville göra fann gehör; först bland en handfull vin-journalister och sommelierer och sedan bland en liten grupp konsumenter av sorten tidiga brukare.

Det var inte det att våra första årgångar Brännland Iscider var så enormt bra i jämförelse med andra motsvarande viner (även om vi såklart är stolta över alla årgångar) utan att de var bättre än någon hade förväntat sig att de skulle vara.

Snart tio årgångar senare finns Brännland Iscider i flera olika skepnader i Systembolagets fasta sortiment och kvaliteten är nu sådan att den faktiskt kan jämföras med motsvarande söta viner producerade med vindruvor som råvara.

Bästa betyg. Krogar med Michelinstjärnor. Prisvinnare gång på gång. Men fortfarande en anomali? – Foto Johan Gunséus

Ett svenskt sött vin gjort på svenska äpplen har funnit en publik som, sett över tid, sakta växer. Det går alltså att sälja sött vin även från fruktvinshyllan. Ändå får Brännland Iscider betraktas som en slags anomali. För sött vin är fortfarande ”svårt” eller ”irrelevant” i modern vinkultur och inte bara i Sverige. Sött vin har inte fått fäste bland konsumenter på samma sätt som andra viner, vintyper, vindistrikt, produktionsmetoder.

För oss som producenter, proponenter och motvalls i största allmänhet, är det här mycket frustrerande. Jag ska försöka att bena ut det. Osäker om ni kommer att kunna förvänta er ett entydigt svar. Men jag betar av de aspekter jag kan se. Jag börjar med,

Högt pris

Högt pris. En mätpunkt som fungerar i många produktsammanhang för att kommunicera en produkts exklusivitet; ju högre pris desto högre korresponderande åtrå från konsumenten och desto färre exemplar för köpare att konkurrera om.

Om högt pris är ett mått på en produkts status så klarar sig söta viner utomordentligt väl. Av världens 50 dyraste viner är 12 stycken söta. 75 centiliter av mytomspunna Mosel-producenten Egon Müllers  Trockenbeerenauslese går loss på i runda slängar 130.000 kronor och eftersom de få flaskor som produceras årligen alla säljs så får man anta att det finns kunder som vill ha dem och är beredda att blada upp.

Men söta viners status verkar inte på samma sätt som andra produkters få draghjälp av att en liten grupp av de viner som produceras bara kan konsumeras av de 0.01 procenten.

Press

De ledande europeiska vinmagasinen täcker in söta viner i den mån de också ingår i ett av branschen som helhet prioriterat distrikt. Den som har tur kan stöta ihop med en artikel i Decanter om varför 2:a etiketterna i Sauternes är mer prisvärda än motsvarande egendomars grand och premier cruer eftersom Sauternes är en del av Bordeaux.

Men sådana texter är undantag snarare än regel. Den absoluta merparten av de artiklar som skrivs om vin berör torra viner. Logiken är förstås delvis att det produceras mycket mindre sött vin än torrt men det är inte bara det som styr redaktionell prioritering eftersom man nog så ofta väljer att skriva om torra viner vars existens liknar ett rykte mer än en de facto vätska.

Ett annat närliggande exempel är de årliga artiklar i svensk vinpress där vinskribenter ombeds av läsare att tipsa om viner med stor lagringspotential som inte kostar detsamma som en liten bil. Sött vin lyser helt med sin frånvaro i texterna. Det är konstigt eftersom det inte bara är så att söta viner lämpar sig bättre än andra kategorier att lagra under lång tid utan också därför att kategorin (med undantag för en del av de ikoniska vinerna på 50-dyrast listan) är löjligt underprissatt.

Position

Om man vänder sig till de stora analys-bolagen som följer vinförsäljningen globalt och publicerar rapporter och statistik över vinbranschens rörelser för att ta red